Sionistiska Federationen i Sverige önskar tacka alla som undertecknade uppropet och hjälpte oss att sprida det.

Till: Carl Bildt, Utrikesminister

Med anledning av det ovan anförda kräver vi som undertecknar detta brev att regeringen med kraft och handling, så väl bilateralt som inom ramen för EU, agerar för ett omedelbart och villkorslöst frisläppande av EU-medborgaren Gilad Shalit.

Jerusalempriset till föreningen Förintelsens överlevare

Ordförande i Sionistiska Federationen i Sverige överlämnade i samband med Judiska Församlingens Yom Haatzmaot-firande i Stockholm måndagen den 19 maj 2010 det prestigefulla Jerusalempriset till Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige (FFÖ). Priset utdelas varje år av World Zionist Organization i Jerusalem.

FFÖ, som grundades 1992, är en nationell organisation som verkar för att motverka antisemitism och rasism samt förnekandet av Förintelsen. Organisationens medlemmar, som för tillfället uppgår till 540 personer, består av överlevande från Förintelsen som räddats till Sverige.

Jerusalempriset delas ut till FFÖ som ett erkännande av organisationens exceptionella arbete mot antisemitism och antisionism i Sverige. FFÖ, som sedan många år är medlem av Sionistiska Federationen, har genom sina medlemmars vittnesmål och upplysningsarbete om Förintelsens fasor även med unik trovärdighet visat på nödvändigheten den judiska staten Israels existens.

Jom haatsmaot-firande i Göteborg

I Göteborgs stora synagoga firades Israels självständighetsdag Jom Haatsmaot den 19 april 2010 bland annat med ett tal av ordförande i Göteborgs Judiska Församling George Braun som här återges i sin helhet.

-Judiska Församlingen i Göteborg har en stark förbundenhet med staten Israel. Det innebär att vi säger ja till och bekräftar en samhörighet med alla judar runtom i världen och med den judiska staten Israel. Detta grundar sig på vår gemensamma identitet, tradition och religion.
Israel är ett viktigt historiskt, kulturellt och religiöst centrum samt en inspirationskälla för det judiska folket. Församlingens medlemmar är en del av det judiska folket och Israel är det judiska folkets nationalhem. Därför är det självklart för Församlingen att stödja Israels rätt att få leva i fred och säkerhet. I detta stödjer Församlingen Israel oreserverat.

De personer som gör en insats för judar i diasporan – gör också en insats för Israel.

Herzl-priset till Göteborgsforskare

I samband med att Göteborgs Judiska Församling firade Israels nationaldag Yom Haatzmaot den 19 maj överlämnade Sionistiska Federationens styrelseledamot Josef Zorski Herzl-priset till statsvetaren och forskaren vid Göteborgs universitet Patrik Öhberg. Öhberg får priset för sina insatser för att sprida kunskap om Israel, bl.a. genom sin bok “Israels historia och uppkomst“, Hillelförlaget samt antologin “Sionismen” tillsammans med Eli Göndör, Atlantis bokförlag.

Bortsett från att anta att palestinierna måste vara de sanna infödingarna eftersom de ser autentiskt ‘bruna’ ut förstärker kolonialismmyten en annan myt: judar är inte ett folk, förtjänta av rätten till självbestämmande, utan en religion. Således talar anti-sionister ständigt om amerikanska medborgare med judisk tro, tyskar med judisk tro och t.o.m. araber av judisk tro. Vid tiden för den Franska Revolutionen sade Clermont-Tonnere angående judarnas frigörelse: “Judarna som folk måste nekas allt, och judarna som individer måste erbjudas allt:” Den judiska folkgruppen skulle på något vis försvinna, och kvar skulle endast finnas franska medborgare av judisk tro eller härkomst.

På sistone har idén om att judarna inte är ett folk utan en brokig skara konvertiter fått ett lyft av Tel Aviv-professorn Schlomo Sand, vars bästsäljande bok, The Invention of the Jewish People, (ung. ”uppfinnandet av det judiska folket”, ö.a.) nu finns på engelska. Sands teorier bygger på Arthur Koestlers alster, mannen som populariserade idén om att ashkenaziska judar härstammar från den turkiska stammen khazarerna. Bägge männen underminerar Israels legitimitet genom att dra slutsatsen att judarna inte har någon koppling till Palestina. Genetiska studier kastar dock misstro över Koestlers teori: de visar att judar från öst och från väst har mer gemensamt med varandra, och är genetiskt närmare besläktade med icke-judar från Mellanöstern – kurder i synnerhet – än med de icke-judiska befolkningsgrupper de levt bland.

I juni uttalade president Obama en annan myt: Israel skapades som botgöring för Förintelsen I Europa. Denna myt skymmer det faktum att varje arabstat är lika mycket en skapelse av Västerländsk kolonialism. Den bortser också från det faktum att institutionerna för den judiska staten i vardande etablerades årtionden innan
Ben-Gurion läste upp Israels självständighetsförklaring.

Vi hör eller läser ofta om hur Israel befolkas av fläsktuggande, icke-judiska ryssar och bosättare från Brooklyn. Men dessa grupper är marginella. Vi får nästan aldrig höra att 40 procent av Israels judar kan härleda sitt ursprung till muslimska eller arabiska länder. Det stora flertalet av dessa judar flyttade helt enkelt från ett hörn av den ’arabiska’ världen till den kustremsa i Mellanöstern som är känd som Israel.

Fram till att de fördrevs för 50 år sedan hade till exempel judar varit bofasta i Irak sedan babylonierna förvisade judarna från Jerusalem för nästan 3000 år sedan. Under tidigt 1900-tal var Bagdad den mest judiska staden i världen, efter Salonica och Jerusalem. Judarna kan sägas ha ett lika legitimt anspråk på Bagdad som palestinierna har på Jerusalem.

Araberna är relativt sett nykomlingar i området; den ’arabiska’ världen är felbenämd. När araberna erövrat det land som till stor del bebotts av judar och kristna under 600-talet hade judarna levt där i ett tusen år. Folk i Väst tenderar att tillämpa en vanlig missupfattning på alla judar, och låna den kristna tanken om att judarna har dömts till att vandra från land till land utan något land att kalla sitt eget. Men förutom att det alltid har levt judar i Palestina har Mellanöstern och Nordafrika varit bebodda av judar i 2 000 år utan avbrott. Om det är så att endast infödda invånare har några politiska rättigheter, så är judarna så inhemska som något folk som lever i Mellanöstern kan vara.

Denna judiska närvaro har nått sitt slut under de senaste 50 åren. Arabförbundet beslöt att utkräva hämnd på försvarslösa judiska medborgare i arabiska länder om delningen av Palestina gick igenom. Samma dag som fem arabiska arméer invaderade den nya judiska staten annonserade Arabförbundets sekreterare Azzam Pasha: “Detta kommer att bli ett utrotningskrig och en världsomvälvande massaker vilken kommer att omtalas på samma vis som de mongoliska massakrerna och korstågen”.

De arabiska regeringarna förklarade faktiskt två krig 1948. De förlorade det militära kriget mot den nyfödda judiska staten Israel, men de utfärdade en andra krigsförklaring, mot en miljon judiska medborgare. Detta krig vann de med enkelhet, genom en policy bestående av skrämsel, förtryck, förföljelse och sporadiska utbrottt av våldsamheter. Resultatet är att det endast finns 4 500 judar kvar i de arabiska länderna.

Att judar ’stjäl arabisk mark’ är en kränkande vändning av sanningen. Judar i tio arabiska länder fråntogs sina rättigheter och blev i de flesta fall fördrivna från sin egendom. World Organisation of Jews from Arab Countries uppskattar att judar I arabiska länder förlorade många miljarder mer i tillgångar än palestinierna, och lika mycket land som fyra gånger Israels storlek.

Sett till dessa omständigheter har arabisk antisemitism inte varit mindre viktig för Israels tillkomst än Förintelsen. Araberna är skyldiga judarna mycket. Det är dags för världen att sluta se på konflikten genom förvrängda, europacentrerade glasögon.

Texten är ursprungligen publicerad på engelska:
http://jewishrefugees.blogspot.com/2009/12/myth-of-jewish-colonialism.html och är här återpublicerad och översatt med tillstånd av artikelförfattaren.